Radiosporten måste skärpa sig

Varför är Radiosporten så djävla tramsig. Roger Burman: skärp dig! Kisen kan inte säga handboll. Han säger "handboooll". Och så det där löjliga gnabbandet med den som råkar vara hans sidekick.

Jag vill veta resultat, rakt upp och ner. Inget svammel.

Utbombade hemmafruar i TV3

Svenska Hollywoodfruar heter en ny serie i TV3 som jag inte såg premiären av för att jag anade att det bara var trams.

Dessa onda aningar fick jag i dag bekräftade i en ovanligt begåvad TV-krönika av Niklas Wahllöf i DN i dag.

"Tre utbombade människor vars enda talang var elakhet mot tjänstefolket...efter 17 år i landet bara hade tagit till sig de amerikanska svordomarna".

I dag hänger jag också läpp för att Inter-Barcelona bara sänds i en kanal som väldigt få har tillgång till. Jag hör inte till dem.

Vart försvinner alla P-snurror?

Det finns ett stort antal behållare uppsatta runt om i landet som på en anslutande skylt sägs innehålla P-snurror. Behållarna har en gemensam nämnare: de saknar det de sägs innehålla. Alltid.

Jag har aldrig råkat på ett sånt där plåtskåp som verkligen innehåller snurror. Senast i dag åkte jag på en blåsning.

Det där är ett förhållande som jag stör mig på och jag undrar över det vettiga i att montera upp tusentals innehållslösa plåtskåp. Sätt P för detta.

Ingenting är för smått för Dalarna

Lokaltidningsbesvikelser ( http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/ ) verkar vara geografiskt kopplad till främst Dalarna. Jag tror att det har att göra med någon sorts lokal tidningskultur. En redaktör har fått för sig att det "här är vad folk vill läsa om" och så skickas någon stackars journalist ut för att uträtta skitjobbet.

Sen kommer konkurrenttidningen på att "det här är läsning för folket" och hakar på med ämnen på samma tema.

Till slut tänker läsaren att eftersom tidningarna hela tiden återkommer med sånt här skit så kanske det inte är värdelöst. "Det här måste jag nog läsa". Och så gör folk det och så har det plötsligt blivit väldigt bra lokaltidningsjournalistik.

Sett från en utomståendes horisont så är det förstås enbart stor komik. Och vem vill inte läsa artiklar som får en att skratta?

Slutsats: en marknad för strunt är skapad.

I arresten på en Finlands-färja

Jag åkte Finlands-färja söndag-måndag och hamnade i arresten. 2 x 2,5 meter, vitt golv, vita väggar, vitt tak. Inga möbler, inte ens en brits. Blott en golvbrunn som särskilt bråkiga får hålla till godo med när de ska "prata med Jesus".

Jag hörde inte till dessa. Jag var inte ens tvångsintagen utan bad att få göra ett studiebesök. Har alltid fascinerats av celler.

Jag hade hört att det finns celler på Finlands-färjorna. Ungefär en gång i veckan släpas särskilt struliga passagerare dit och låses in bakom tjocka dörrar. Säkerhetskillen jag pratade med på Viking Line tyckte väl inte att han hade drömjobbet, men som han sa: "nån måste ju göra det".

Dom är luttrade på färjorna. Bara en nedspydd hytt är världens framgång.

Om gästerna super så är personalen desto nyktrare. Där är det nolltolerans som gäller. På varje tur kallas tre slumpvist utvalda ur personalen till blåsprov. Den som är packad får sparken på stående fot.

Jag diskuterade också piratkapningar med besättningen på Finlands-färjan. De är lika oförstående som jag. Hur går det till när ett stort fartyg kapas? Det är en av livets stora gåtor.

Uppsamlingsplats för hängläppar

Det finns många människor i vårt avlånga land som hänger läpp. Och förr eller senare hamnar de i lokaltidningen med sin klagovisa. Gärna med en bild där de står på huk och pekar på en förarglig skylt, en trasig väg, hundbajs, en sandhög...

De är besvikna, ledsna, förbannade, kränkta, förödmjukade, förfördelade. Fram till i somras har det dock saknats en uppsamlingsplats för dessa samhällets olycksfåglar. Så icke nu. Deras bittra öden lever vidare på http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/ . Kriteriet för att tidningsartikeln ska hamna där är:

1. Trivialt problem, t ex Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.

Säg nej till piraterna

Arctic Sea heter fartyget som kapades mellan Öland och Gotland i somras. Sen försvann det i tomma intet och upptäcktes inte förrän fyra veckor senare då besättningen kunde befrias.

Hur kan ett fartyg försvinna spårlöst? Obegripligt.

Fartygskapningar är vardagsmat utanför östra Afrikas kust. Hur går det till egentligen? Jag menar, vi talar om fartyg som är stora som köpcentran, höga som tiovåningshus.

Piraterna kommer i små, snabba båtar. Stannar intill fartyget och ropar i en megafon:

- Hallå, vi är pirater. Kasta ner en repstege så klättrar vi ombord och tar över.

Är det då inte bara för befälhavaren att svara:

- Det gör ni inte alls.

Och så är hela problemet löst.

Ekwall - en dryg skåning

Fredrik Lindström gjorde ju en bra TV-programserie om dialekter. Det finns tydliga dialekter och det finns obegripliga. Malmfältsdialekten är den renaste men skånska är svårt. Särskilt svårt är det när skåningar ska försöka prata stockholmska, som till exempel sportkillen på TV4, Patrik Ekwall.

Det går helt enkelt inte att att förstå vad karl´n säger. Inte så bra om ska nå fram med sitt budskap i TV. Sen tycker jag att han förstärker olusten hos tittaren med en osympatiskt självupptagen attityd. Och den där bautaklockan han har på armen...det blir bara för mycket. Ekwall ger uttrycket "dryg skåning" ett ansikte.

Stavfel av Guillou

Jag är snart klar med Jan Guillous memoarer, Ordets makt och vanmakt. Och jag är otroligt less på allt vad Säpo heter. Sida upp och sida ner om säkerhetspoliser; man kan utan överdrift påstå att Guillou snöat in på dessa.

Jag hade väntat mig betydligt mer skvaller från journalistvärlden. Fast en del spydiga påhopp på kolleger innehåller ju boken. Tack och lov. Och att IB-avslöjarpartnern Peter Bratt utvecklade en allvarlig alkoholism var ju intressant.

Guillou skryter ofta om sin ofelbarhet. Men han är inte mer noggrann än att han stavar Partapuoli (ett vanligt samenamn) fel. Tre gånger till och med skriver han Partapoli.

Jag är inte imponerad.